2013-06-13
Ibland funderar jag på hur människan överlever med sig själv ?
Alla tankar, alla ideér , alla funderingar och alla svar man tror att man vill ha, som man söker febrilt.
Men man kanske ska akta sig för vad man önskar sig ?
Är vi så duktiga på att kolla på oss själva och dömma oss ?
Varför dömmer vi andra mer än vad vi friar ?
Vi alla har våra personligheter, vi kan inte förändra dom hur gärna vi än skulle vilja det vissa stunder, vissa dagar.
Så kommer det att gå vägen egentligen ?
Det hjärtat och ångesten säger är kanske mer verkligt vissa gånger än orden som kommer ur munnen?
När hjärtat, hjärnan och munnen arbetar samtidigt så kanske det inte alltid blir bäst.
Man kanske ska ge alla en chans var åt gången ?
Kommer man kunna släppa den stora skölden , och kommer man kunna leva med det som är, det som blir och det som var ?
Kommer man acceptera, lita och anförtro sin värld till det som kommer och det som är ?
Eller kommer man kämpa in i det sista bara för att inse att det inte blir bättre och det inte blir annorlunda ?
För vilka är vi att ändra på något och någon ?
